Många av oss sitter i digitala möten, så även jag. Vissa använder datorns inbyggda kamera, mikrofon och högtalare. Det kan fungera bra men min erfarenhet är att det blir en dålig upplevelse för alla i mötet. Dålig bild, dåligt ljud.

Som webbkamera använder jag en Logitech Streamcam. Begränsad till max 1920x1080 men 60fps. Jag tycker bilden blir både skarp och detaljrik.

Nyligen kunde vi läsa i nyhetsartiklar att Ebba Busch (KD), partiledare, närings- och energiminister och vice statsminister, hade kallat människor för "packet" i ett poddavsnitt. Jag ville förstås verifiera vad hon sade innan jag skrev något om det så jag lyssnade på avsnittet.

Det här är en debattartikel som har publicerats i Kyrkans tidning.

Nyligen fattade stiftsstyrelsen i Västerås stift ett beslut om en ny strukturutredning. Det innebär att de ska utreda hur Svenska kyrkan i stora delar av Västmanland kommer att vara organiserad i framtiden. Det kan handla om att församlingar eller pastorat delas upp, men det är nog mer sannolikt att det blir sammanslagningar.

Nyligen kunde vi läsa i nyhetsartiklar att Ebba Busch (KD), partiledare, närings- och energiminister och vice statsminister, hade kallat människor för "packet" i ett poddavsnitt. Jag ville förstås verifiera vad hon sade innan jag skrev något om det så jag lyssnade på avsnittet.

Jag var nyligen i Stockholm och övernattade. Vi hade en personalkonferens med jobbet. När jag var på väg tillbaka med tunnelbanan till Stockholm station så fångades jag upp av två personer som ville att jag skulle ge pengar till välgörande ändamål.

Först var det Stockholms Stadsmission. Enligt dem så finns 7000 hemlösa i Stockholm varav 800 är barn. Fruktansvärt förstås. Så ska det inte behöva vara i ett rikt land som Sverige.

Den andra personen var från Rädda Barnen. De gör också ett viktigt arbete för barn som behöver hjälp runt om i världen.

Jag är inte den som pratar om att jag är troende hela tiden. Men jag är heller inte någon som inte pratar om det där och när det passar.

Nyligen hade vi en personalkonferens med jobbet och på middagen skulle vi lära känna varandra lite bättre. Så vi fick frågor vi skulle ställa till varandra runt bordet.

En fråga som kom upp var: ”vad gör dig trygg?”

Det började diskuteras runt bordet och jag funderade lite. Efter ett tag sa jag att min tro gör mig trygg.

Ett år är nästan slut, bara timmar kvar nu. Som passande är tänkte jag ägna några ord att blicka tillbaka på året som gått och framåt på året som kommer.

Den här sajten var aldrig tänkt att bara handla om min kyrkliga gärning, men jag tänker ändå hålla mig till det just nu.

I kväll blev jag omvald som kyrkorådets ordförande en till mandatperiod. Ingenting är klart förrän allt är klart, som man säger. Jag var valberedningens förslag till ordförande och hade i flera sammanhang sagt att jag gärna skulle fortsätta.

Men nu är det klart.

Det har varit roligt och lärorikt att vara kyrkorådets ordförande. Samarbetet i rådet och med kyrkoherdarna (vi bytte ungefär mitt i mandatperioden) har fungerat bra tycker jag.

När jag nyligen såg filmen Greyhound, med Tom Hanks som kapten på ett fartyg på väg över Atlantan under andra världskriget, tyckte jag att jag kände igen en bön hans karaktär ber i början av filmen.

Karaktären står knäböjd framför sin säng och ber:
Dear Lord, let your holy angel be with me, that the evil foe may have no power over me. Amen.

När året nu går mot sitt slut och vi tänder ljus i vintermörkret, är det naturligt att stanna upp en stund. Att blicka bakåt för att förstå var vi har varit, men framför allt att blicka framåt för att se vart vi är på väg. Det är lätt att tänka att det är enklare och tydligare att blicka bakåt, men jag upplever att ibland så är blicken bakåt minst lika svår som den framåt. För det som har varit har i och för sig redan hänt, men kan ändå vara svårt att förstå. I alla fall kan jag tycka det.