När ny teknik gör sitt intåg i samhället väcks ofta både nyfikenhet och oro. Så är det också med artificiell intelligens, AI. Jag hoppas att Svenska kyrkan i Köping, Arboga och Kungsör vågar se möjligheterna, och ansvaret, i att använda den nya tekniken på ett klokt och etiskt sätt. För mig som kandidat till både kyrkomötet och stiftsfullmäktige i Västerås stift är det självklart att framtidens kyrka också är en kyrka som är närvarande i samtiden, även den digitala.

I takt med att Sverige förändras och urbaniseringen ökar, höjs röster om att kyrkor på landsbygden är för dyra att underhålla och borde läggas ner eller säljas. Som engagerad i kyrkans arbete i min församling ser jag denna utveckling som oroande. Svenska kyrkans närvaro på landsbygden är inte bara en fråga om tro, utan om sammanhållning, kulturarv och mänsklig närhet. Så även i Dalarna.

Att gå i kyrkan är för många av oss en självklar del av livet, ett andligt hem där vi känner igen ordningen i gudstjänsten, känner igen och vet när man står eller sitter. Men för den som är ny eller ovan kan en gudstjänst kännas som att kliva in i en ny värld, både bokstavligen och bildligt. Då måste vi som är vana vara de som visar vägen, inte med pekpinnar, utan med vänlighet, inbjudan och respekt.

Svenska kyrkan är och ska förbli en folkkyrka: öppen, närvarande och relevant i människors vardag. Men folkkyrkan är inte något som kan drivas uppifrån eller skötas enbart av anställda. En verklig folkkyrka byggs av folket, och här är de ideella krafterna helt avgörande.

Svenska kyrkan förvaltar våra kyrkobyggnader, ett av vårt lands största kulturarv, De rymmer historia, konst och arkitektur, men också människors livsberättelser. I dessa heliga rum hålls dop, vigslar, begravningar, gudstjänster, konserter och andra aktiviteter. Tyvärr står många församlingar i dag inför en dyster verklighet: ekonomin räcker inte till för att ta hand om kyrkorna.

När samhället ställs inför allvarliga kriser, vare sig det handlar om naturkatastrofer, tekniska kollapser eller ytterst krig, behöver vi mer än bara robusta försvarssystem och fungerande logistik. Vi behöver också mänsklig närvaro, trygghet och hopp. Här har Svenska kyrkan, särskilt på lokal nivå, en ovärderlig roll att spela.

I en tid när samhället slits isär av polarisering, hat och misstänksamhet mot den som är annorlunda, är vår kyrka kallad till något större. Vi är kallade att vara ett heligt rum av nåd, gemenskap och motstånd, mot splittring, tystnad och likgiltighet.

Svenska kyrkan står i dag inför stora utmaningar: sjunkande medlemsantal, ökande polarisering i samhället, förändrade livsmönster och en alltmer digitaliserad värld. Men det är inte enbart ett problem, det kan vara en möjlighet. Kyrkan har aldrig varit rädd för att följa med sin tid och nu måste vi våga ta nästa steg: att fullt ut omfamna tekniken för att möta människors behov i vardagen, där de faktiskt befinner sig.

Som kyrkorådsordförande och trogen gudstjänstdeltagare har jag funderat på en fråga som kommer upp i olika sammanhang: Borde vi ha någon form av krav, eller åtminstone starkare förväntan, på att förtroendevalda i Svenska kyrkan faktiskt går i kyrkan?

Det kan tyckas vara långt kvar till kyrkovalet i september, men det är ändå dags att börja tänka på att rösta och vad du ska rösta på.

Om du inte går till gudstjänst i kyrkan på söndagar, varför ska du då bry dig om kyrkovalet? De som väljs i kyrkovalet bestämmer mycket över vad som händer med kyrkan. Det kan vara allt från hur din lokala kyrka sköts om till hur kyrkan på nationell nivå tar hand om sina tillgångar. Inte minst är det dina lokala företrädare som anställer kyrkoherde, vilket påverkar verksamheten. Det finns alltså många anledningar att rösta.