För mig finns det ingen tvekan om att Ivan Aguéli förtjÀnar ett museum i sin hemstad. Men att Aguélimuseet fungerar Àr nÄgot av ett mirakel. TvÄ intendenter pÄ deltid, nÄgra timanstÀllda museivÀrdar och en helt ideell styrelse hÄller igÄng ett museum tillÀgnat en pÄ mÄnga sÀtt anmÀrkningsvÀrd konstnÀr.
I lördags var det Ärsmöte för Sala konstförening, som driver museet. Jag hade aviserat i god tid att jag inte skulle stÀlla upp till omval, och nu har jag lÀmnat, vilket kÀnns rÀtt. Men jag lÀmnar med en oro, och dÀrför skriver jag det hÀr.