Denna vecka är texten hämtad från Lukasevangeliet kapitel 6, vers 36-42. Här är min relektion utifrån den texten. Du kan också höra mig läsa bibeltexten och reflektionen i en video eller podd.
Det här är en bibeltext som är packad av nyttiga och användbara uppmaningar och lärdomar.
Men det mest kända är nog ändå bjälken och flisan.
Visst finns det stunder då vi alla känner oss som experter på andras liv. Jag känner igen det i alla fall. Det är så lätt att döma och ha synpunkter på din kollega, granne eller vän, vad de skulle ha gjort i trädgården, hur de skulle ha fixat en arbetsuppgift, hur de hanterar ett förhållande eller något annat.
Det är lätt att fokusera på andra och deras agerande och mycket svårare att titta på sig själv och vad man gör.
Bjälken i vårt öga förstör inte bara det egna seendet, den gör att vi inte kan nå fram till och hjälpa andra.
I vardagen tror jag inte att det betyder att vi ska blunda för felaktigheter som begås, av oss eller andra. Men det förändrar vårt sätt att närma oss varandra.
Istället för att gå in i ett samtal med målet att ha rätt, kan vi gå in med frågan: ”Hur kan jag möta den här människan på samma sätt som jag själv behöver bli bemött just nu?”
Det handlar om att ge din medmänniska samma utrymme att misslyckas som vi själva vill ha. Samma utrymme för förståelse och förlåtelse.
Så jag tror att ta bort bjälken ur ditt öga handlar egentligen om att våga se dig själv i spegeln med ärliga ögon.
Vi behöver inte vara perfekta. Vi får helt enkelt landa med trygghet i att vi är älskade med alla våra fel.
Det är mina tankar på fjärde söndagen i trefaldighet.
Comments