Denna vecka är texten hämtad från Första Moseboken kapitel 9, vers 8-17. Här är min relektion utifrån den texten. Du kan också höra mig läsa bibeltexten och reflektionen i en video eller podd.
Gud lät syndafloden svepa över jorden. Det enda som överlevde var Noa och hans familj och alla djur de hade samlat i Arken.
När jorden väl har torkat upp igen lovar Gud att ”aldrig mer skall det hända att alla varelser utplånas av flodens vatten, aldrig mer skall en flod ödelägga jorden”
Och löftet ska gälla ”alla levande varelser” i evighet.
Det uppfattar jag som ett sorts löfte vi inte är vana vid. Löften kommer nästan alltid med ett förbehåll, och ofta med ett visst mått av osäkerhet om de kommer uppfyllas. Jag kommer om jag hinner. Jag ställer upp så länge du gör din del. Och så läser vi den här texten, och det är som att Gud gör tvärtom.
Guds löfte är ensidigt, Gud lovar och Noa behöver inte lova något tillbaka. Och det är villkorslöst, löftet hänger inte på att Noa sköter sig. Där vi förhandlar och garderar oss, binder Gud sig utan att kräva något.
Lägg också märke till vilka löftet gäller. Inte bara Noa, utan fåglarna, djuren, själva jorden.
På en midsommardag, som idag, när naturen står som vackrast och tätast och ljuset knappt vill slockna, är det värt att stanna vid.
Gud binder sig vid skapelsen. Vid marken under våra fötter och allt runt omkring oss.
Och tecknet på förbundet är en båge, säger Gud. Jag tänker på en vacker regnbåge. Men vad jag förstår kan det hebreiska ordet för båge också betyda ett vapen, som pilbåge. Är bågen då tecknet på att Gud har vänt sitt vapen bort från oss, kanske till och med att bågen lägger sig över världen som en sköld som skyddar oss?
Martin Luther fastnade för just det här tecknet. Han skrev: (Luther's works 2, s.146)
”Också vi behöver denna tröst i dag, för att vi mitt i allt slags oväder inte ska tvivla på att himlens dammluckor och djupets källor har slutits genom Guds ord. Regnbågen visar sig än i dag, som ett säkert tecken på att ingen allomfattande flod ska komma i framtiden. Därför kräver detta löfte också av oss att vi tror att Gud förbarmar sig över människosläktet och inte i framtiden ska rasa mot oss genom en världsvid flod.”
Regnbågen är alltså ett tecken på Guds kärlek till oss, för skapelsen. Han kommer ta hand om oss och beskydda oss från en ny syndaflod. Det är ett löfte att bära med sig, under den klaraste midsommarhimmel såväl som när ovädret drar in.
Det är mina tankar på Andra söndagen efter Trefaldighet.
Comments