Debatt

I Hedemora och Säter finns 10  kyrkor, alla vackra på olika sätt och förstås ovärderliga. Och du älskar säkert din kyrka.Du har kanske döpt barn där, gått på konsert eller kanske själva sjunger i en kör, firat julotta, tänt ljus för att komma ihåg de som inte längre finns bland oss. Listan kan göras lång. För dig och många andra är kyrkobyggnaden den sista länken till en tro som annars blivit svag eller tyst. Men kanske är det just därför vi ibland glömmer vad kyrkan egentligen är.

Det verkar som Henrik Andersson, som kallar sig hedning, vill införa någon form av kristendomstest för landets alla politiker. Hur annars ska han kunna säkerställa att han inte röstar på någon av misstag som tror på Jesus Kristus, eller “denna mytologi” som han kallar det.

Håkan Deleskog och Dag Högrell skriver att de sätter de ”lokala församlingarnas behov” främst och att ”centralisering måste motverkas”. Det kan vi hålla med om, och faktiskt mycket de skriver om.

Men sen skiljs våra synpunkter åt när skribenterna ger sig in på en exkluderande bana, genom att peka på att de inte vill styras av ”allmänpolitiska partier”, däribland Centerpartiet får vi anta.

Det är tydligt att Lucas Svärd (VLT 2/9) och jag inte tycker likadant i frågan om partier som ställer upp som nomineringsgrupper i kyrkovalet och antagligen inte kommer att kunna komma överens heller. Men jag vill ändå svara.

Signaturen "Hej tack" kallar Jesus för en “uppdiktad person”. Jag är varken teolog eller historiker men kan konstatera att det finns en ganska bred samstämmighet om att Jesus var en verklig person. Sen går meningarna isär om han är Guds son och Messias.

Kyrkovalet 2025 närmar sig. Jag hoppas att du tänker rösta 8-21 september. Men vet du att du kan kryssa tre kandidater, kandidater som du tycker speciellt om?

När kyrkans tillhöriga går till kyrkovalet i september står många, liksom kanske du, inför en valsedel och undrar: räcker det inte att bara rösta på en lista? Att rösta är förstås det viktigaste, men att kryssa kandidater kan också påverka kyrkans framtid.

Svenska kyrkan tappar medlemmar i en takt som hotar själva idén om en öppen och levande folkkyrka. Men den verkliga krisen handlar inte om siffror, utan om identitet: vet vi själva varför kyrkan finns?

Alltför ofta ställs vi inför en falsk motsättning: antingen ska kyrkan vara en smal bekännelsekyrka för redan övertygade, eller en bred serviceorganisation som mest förvaltar byggnader och traditioner. Men sanningen är att vi måste vara både och, alltså en kyrka som vågar tala tydligt om evangeliet och samtidigt lever sitt uppdrag i hela samhället.

Även om du inte kan rabbla upp dem så känner du säkert till 10 Guds bud eller budorden som de också kallas. Jag kan inte heller räkna upp dem. Visserligen är de viktiga för mig som kristen, men de är inget jag tänker på varje dag. Det finns två bud som är speciellt viktiga. Det vet vi för Jesus pekade ut dem. "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd” samt “Du ska älska din nästa som dig själv” (Matteusevangeliet 22:35-40).

Är du medlem i Svenska kyrkan? Då har du också en röst i årets kyrkoval (om du är över 16 år). Jag vill be dig att använda den för framtidens kyrka, den kyrka du vill se. Till slut kokar allt ner till en avgörande fråga: ska Svenska kyrkan fortsätta vara en levande folkkyrka med allt vad det innebär eller låta sig dras in i en centralisering som steg för steg gör kyrkan tystare och mer bortvänd?

Anders Brännström och Martin Nilsson från POSK skriver (UNT 21/8) att de vill: ”hålla partierna borta från kyrkan”. Det låter kanske lockande, men det bygger på en illusion, de lägger ut en vilseledande dimridå.