Debatt

Stig Axelsson lyfter fram att POSK ”vill att alla ska känna sig hemma i kyrkan”. Det är en tanke vi gärna instämmer i. Men det väcker också en fråga: kan alla verkligen känna sig hemma om vissa grupper inte tillåts ställa upp i kyrkovalet? Vi tror att öppenhet måste innebära att också de som har sitt engagemang i ett politiskt parti ska få vara med.

I flera artiklar nyligen har olika företrädare för POSK framfört att de tycker partier är icke önskvärda i kyrkovalet. Det är synd att de frontar med en sådan exkluderande åsikt, men det ligger väl i deras natur. Vi i Centerpartiet menar i skarp kontrast att Svenska kyrkan behöver alla goda krafter som vill arbeta för evangeliet och kyrkans väl.

Härom dagen skrev Socialdemokraterna mycket fint om allt de vill genomföra i Svenska kyrkan. Men det blev lite fel. Kumla-Tärna-Kila är en församling, inte ett pastorat. Västerfärnebo-Fläckebo är också en församling, inte ett pastorat.

Vi är överens med Lucas Svärd om att diakonin inom Svenska kyrkan är viktig och vi håller faktiskt också med om att diakonin inte är något partipolitiskt experiment. Men Svärd formulerar väl sig som han gör för att vi i Centerpartiet ställer upp som nomineringsgrupp i kyrkovalet. Varför det då skulle göra diakonin till ett partipolitiskt experiment, eller ett experiment av annat slag, förstår vi inte.

Peter Lilja vill i Svenska kyrkan se “Mindre makt åt politiker” vilket ska ge, enligt honom, “mer frihet för såväl kyrka som kyrkobesökare”. Men är inte Lilja själv politiker? En vilde numer måhända, men ändå politiker? Ja, men han menar väl att han inte är politiker i kyrkan, kanske.

Margareta Yttergård menar att politiska partier inte hör hemma i kyrkan. Det verkar vara hennes viktigaste fråga i detta kyrkoval och så får hon förstås tycka. Men det är lite lustigt att det är först i fjärde stycket av hennes text som hon nämner vad hennes nomineringsgrupp vill i kyrkan, när hela första stycket ägnas åt partier.

"Tro, hopp och kärlek – störst av dem är kärleken." Orden känner många igen, oavsett om man brukar läsa Bibeln eller inte. De påminner oss om vad som är viktigt, både i våra liv och i kyrkans uppdrag. Därför säger vi i Centerpartiet i kyrkovalet 2025: vi står upp för kärleken.

Men vad betyder det egentligen? Är det bara fina ord, eller något som faktiskt märks i verkligheten? För oss är det väldigt konkret. Kärleken vi pratar om är inte den vi kanske avser i vardagen, den handlar om att se alla människors lika värde och våga stå upp när det behövs.

Lisbeth Kohls undrar: “Kan man/bör man kräva engagemang för kyrkan av en person som ställer upp på valbar plats i kyrkovalet den 21 september?” Jag svarar ja, det är rimligt att den som är förtroendevald i Svenska kyrkan har ett engagemang som tar sig uttryck i praktiska handlingar, t.ex. som kyrkvärd. För om man ska sitta och bestämma över olika aspekter av församlingslivet bör man väl vara med i de verksamheter man bestämmer över, tycker jag.

Är du en av de som tillhör Svenska kyrkan men kanske inte går till gudstjänst så ofta? Eller kanske inte alls. Inför kyrkovalet i september är det lätt att tro att allt handlar om tro. Och visst, kyrkan är en plats för tro och andlighet. Men den är också något mycket större. Svenska kyrkan bär upp en del av vårt gemensamma samhälle, särskilt på platser där andra aktörer dragit sig tillbaka.

I Sverige är det först vid 18 års ålder du får rösta i riksdagsvalet. Vet du att redan från 16 års ålder får du som är medlem i Svenska kyrkan rösta i kyrkovalet och därmed vara med och påverka? Det här är inte bara ett privilegium. Det är en chans att göra skillnad, två år innan du får säga ditt i det allmänna valet.