Reflektion utifrån Johannesevangeliet kapitel 13, vers 31-35

På fjärde söndagen i påsktiden är evangelietexten hämtad från Johannesevangeliet kapitel 13, vers 31-35. Här är min relektion utifrån den texten. Du kan också höra mig läsa bibeltexten och reflektionen i en video eller podd.

Det är en ganska kort text men det jag fastnar för är:

"Mina barn, bara en kort tid är jag kvar hos er. Ni kommer att söka mig, och dit jag går kan ni inte komma."

Det låter som ett avsked. Och det är det också. Men inte något avsked som du eller jag är vana vid.

Ett avsked betyder ju att någon eller några blir lämnade kvar när någon annan lämnar dem. Jag tror du liksom jag har erfarenhet av avsked. Känslan när ett barn flyttar hemifrån, du skiljs från en vän, eller du kanske flyttar från huset där du bott länge och grannarna du trivs med. Eller när du måste ta avsked av någon kär som går bort

Avsked kan vara svåra, göra ont. Och ofta lämnas vi med frågor som varför, vad ska jag göra nu, en tomhet som vi försöker hantera så gott vi kan.

Och avsked innebär också att något blir kvar, men vad blir det av det? Det som vi delade på, finns det något kvar av det när vi har delat på oss? 

Vad har lärjungarna kvar av sin relation med Jesus när han lämnar dem?

Lärjungarna får mer än vi får vid många avsked. De får ett bud: ”Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.”

Det sätter ribban rätt högt, tänker jag. Vi ska inte bara älska varandra, vi ska älska varandra som Jesus har älskat oss.

Och här finns en koppling till dagens tema: Vägen till livet.

För ett avsked innebär ett vägval. Oavsett om det är du eller någon annan som gör vägvalet är det ändå ett val.

Lärjungarna hade ett vägval när de fick Jesus avsked och bud.

I deras situation, vilken väg hade du valt?

Det är mina tankar på fjärde söndagen i påsktiden