Denna vecka är texten hämtad från Första korinthierbrevet kapitel 12, vers 4-11. Här är min relektion utifrån den texten. Du kan också höra mig läsa bibeltexten och reflektionen i en video eller podd.
Vi har nog alla någon gång kämpat med tanken att vi måste vara lika för att passa ihop, eller att vissa förmågor eller egenskaper är värda mer eller bättre på något sätt än andra. Vi vill väl alla passa in, det är något väldigt mänskligt.
Men när Paulus skriver till korinthierna verkar han vända upp och ner på den tanken. Jag förstår det som att skillnader inte är ett problem som ska lösas, utan en tillgång. Det finns olika gåvor, säger han, men samma Ande. Olika tjänster, olika verksamheter, men samma Herre.
Men vem eller vad är då den Heliga Anden i allt det här? Anden beskrivs ofta som Guds närvaro mitt ibland oss – den ständiga, osynliga kraften som ger tro, liv och mod. Anden är inte avlägsen, utan Gud som kommer oss nära i vardagen, som är med oss hela tiden. Vad Anden gör för oss är framför allt att väcka och stötta vår tro, trösta när det är tungt och påminna oss om att vi aldrig står ensamma. Och när det gäller våra gåvor är det Anden som sätter dem i rörelse: han öppnar våra ögon så att vi ser var vi behövs, och ger oss kraften att faktiskt finnas till för varandra.
Men vad betyder det en eftermiddag mitt i veckan när vardagen rullar på? Att tala profetiskt eller att skilja mellan andar kanske låter lite avlägset eller storslaget, men att tala med vishet, att ha tro, att bota sjuka kan vi nog alla ta till oss.
För mig handlar det dock om hur vi finns till för varandra. Nådens gåvor är helt enkelt de verktyg och egenskaper vi fått för att bygga upp gemenskapen, inte för att glänsa själva.
I vardagen kan det handla om något så enkelt som förmågan att verkligen lyssna när någon har det svårt, att vara den som skapar lugn i en rörig situation, eller att rycka in när någon behöver hjälp. När du använder det du är bra på - vad det än må vara - för att stötta någon annan, då tror jag du träffar rätt i Paulus text.
Ibland säger man: ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Just det att jobba tillsammans utifrån mångfalden, som Anden ger oss, gör att helheten blir bättre, precis som delarna i en kropp.
Det är mina tankar på Tionde söndagen i trefaldighet
Comments