Reflektion utifrån Johannesevangeliet kapitel 16, vers 12-15

På söndagen före Pingst är evangelietexten hämtad från Johannesevangeliet kapitel 16, vers 12-15. Här är min relektion utifrån den texten. Du kan också höra mig läsa bibeltexten och reflektionen i en video eller podd.

Jesus är på väg att lämna lärjungarna, att lämna världen.

De sitter samlade runt honom men förstår inte vad som kommer hända.

Och även om Jesus försöker förklara, kan han inte säga allt som de vill höra, han kan inte förtydliga mer för de skulle ändå inte förstå.

Även om lärjungarna vill förstå utlovar inte Jesus något facit.

Jesus säger: "Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu." 

Här tänker jag att Jesus markerar en gräns. Han har mer att ge, men de kan inte hantera det just nu. Är inte det en befriande tanke? Att Gud inte stressar oss genom trons mognad. Vi får växa i den takt vi orkar. Det vi inte förstår idag kanske bär oss om tio år.

Strax före vår text säger Jesus något viktigt:

”Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er”

Jesus säger att Hjälparen ska komma, en följeslagare. Sanningen ska komma till oss steg för steg.

Det finns nog många bilder av den helige ande. Jag tänker på anden som en sorts vandringskamrat genom livet. 

Och vad gör en vandringskamrat? Även om du inte varit på en faktisk vandring med en kamrat kan vi tänka oss att de finns där att prata med, att diskutera med, att hjälpa till att hitta rätt väg, att plåstra om dina fötter när skorna skaver.

Vad bär vi då med oss? Jag tänker åtminstone två saker: 

Vi får ibland ha tålamod nog att inse att Gud vill oss väl men kanske inte avslöjar allt för oss på en gång för vi kanske inte är redo.

Vi får lita på att Anden är med oss här och nu, i kyrkan, på jobbet, i vardagen.

Det är ett löfte från Gud som gäller också dig, idag.

Det är mina tankar på söndagen före Pingst