På bönsöndagen är den gammaltestamentliga texten hämtad från Första Kungaboken kapitel 3, vers 5-14. Här är min relektion utifrån den texten. Du kan också höra mig läsa bibeltexten och reflektionen i en video eller podd.
Gud kommer till Salomo i en dröm och säger: be om vad du vill, jag ska ge dig det.
Och Salomo, som just har blivit kung och känner sig alldeles för liten för uppgiften, ber om ett lyhört hjärta.
Han bad inte om pengar och framgång, lycka eller fler tummen upp på ett inlägg på Facebook, sådant många av oss säkert skulle ha bett om eller ber om. Jag kan villigt erkänna att jag har bett om sånt, ska vi kalla dem ytliga saker.
Det är lätt att tänka så när du är mitt i vardagen - du står i köket och diskar, eller sitter i bilen eller bussen på väg till jobbet.
Det är lätt att det blir ett brus av halvfärdiga böner som liksom far runt inne i dig. Det är visserligen ärliga böner och Gud lyssnar på dem.
Men är det kanske så att Salomo är inne på något?
Att be om ett lyhört hjärta är att be om något annat än resultat. Det är att be om att kunna höra och vara inkännande. Höra vad den andra egentligen säger bakom orden, mellan raderna. Höra när det är dags att tiga.
Vi ber ofta om att livet ska bli lättare. Salomo ber om att själv bli klokare i livet, i den situation han befinner sig i.
Och det är osjälvisk bön, som visserligen kan ge honom framgång i livet, men främst genom att han blir en bättre medmänniska, inte genom att han får mer pengar.
Det finns något viktigt att ta med sig här. Gud hör våra böner om de är ärliga och hjärtliga, och speciellt kanske om de är osjälviska.
Låt oss be liksom Salomo: Gud, ge mig ett lyhört hjärta. Ett hjärta som hör. Ett hjärta som förstår.
Det är mina tankar på bönsöndagen.
Comments