Prästen Eva gör en intressant reflektion. Jag är verkligen inte bokstavstroende och tror inte det går att vara 100% bokstavstroende, speciellt idag. Det går att försöka men man kommer behöva välja och välja bort.
Sen är det väl så att man måste ta en del som står i framför allt GT men en viss skepsis. Det står att Noa blev 950 år, som ett exempel.
Men det här är inne på något väldigt viktig som jag funderar mycket på. Som ”amatör” vad gäller Bibeln försöker jag att inte dra för säkra och drastiska slutsatser om det jag läser. Speciellt på sociala medier finns det så många som framför någon form av sanning om hur något i Bibeln ska tolkas. Så finns det andra som säger att det var helt fel. Kristna kan vara väldigt konfrontativa.
Ta Dan McClennan till exempel.
Han publicerar många videor som är intressanta. Men jag känner mig ofta kluven, förvirrad, underlägsen. Han är professor i teologi och religion, så han är en auktoritet inom ämnet. Men i en video kan han ta sin början i vad någon annan har sagt om någon del av bibeln, vad någon bibeltext betyder, och så förklarar han, ofta i detalj och genom att peka på vad något ursprungligen betyder, och det verkar väldigt övertygande.
Där sitter jag liksom fast. Han är en auktoritet, och jag borde kunna lita på honom, och det gör jag väl också. Men samtidigt känns det som att jag vet ingenting om Bibeln, utifrån den kunskap han har i alla fall. Jag är bara ”amatör” och kommer aldrig bli någon sorts auktoritet. Och jag vet inte ens om jag vill bli det.
Den balansgången är svår. Och jag är knappast den första att slita med detta.
Det jag har landat i är att jag försöker grunda mig i de två bud Jesus sade var viktigast (Matteus 22:36-40):
»Mästare, vilket är det största budet i lagen?« Han svarade honom: » Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.«
Comments