Kyrkan

Jag håller med Simon Wämmerfors om mycket han skriver (NA 14/7), men jag tycker också han är ute och valsar. Det är kanske inte är förvånande för jag är kandidat till kyrkomötet på Centerpartiets lista i Västerås stift, dit ett antal kommuner i Örebro län hör.

Vi lever i en tid där det är lätt att tappa hoppet. Krig rasar. Demokratin utmanas. Hatet växer i kommentarsfält och på gator. Klimatkrisen förvärras. Många känner oro, ensamhet och en växande känsla av maktlöshet.

Just därför behöver vi en kyrka som vågar stå upp för ljuset.

Igår var det konsert i Kumla kyrka. Carina Normansson, Josefina Paulsson och Roger Tallroth spelade lokal musik från 1700-talet. Det blev en fin upplevelse i en nästan full kyrka.

Valdeltagandet i kyrkovalet är väldigt lågt jämfört med riksdagsvalet. I kyrkovalet 2021 var valdeltagandet i Hedemora, Husby och Garpenbergs församling dryga 19 procent och i Säterbygdens församling knappt 20 procent. Det ligger ganska nära de dryga 18 procent som valdeltagande landade på för hela riket.

I en tid när samhällsgemenskapen utmanas av polarisering och exkludering behöver vi en kyrka som står upp för hoppet, för människovärdet och för framtiden.  Vi samverkar också med lokala kyrkor och andra organisationer runt om i världen för fred, rättvisa, hållbarhet och vänskap. Därför går vi till val i kyrkovalet 2025 med en tydlig vision: Svenska kyrkan som en öppen folkkyrka som är tillgänglig för alla och där evangeliet är levande i både ord och handling.

Nyligen skrev Pether Nordin i Kyrkans tidning att: ”överskotten är mycket stora” för ”församlingar och pastorat som för Svenska kyrkan i helhet”. Han pekar på en god soliditet och en bild som: ”kraftfullt motsäger påståendet om kyrkans dåliga ekonomi”. Det är en bild som jag mer än gärna skulle känna igen, men tyvärr kan jag inte göra det.

Vi står inför ett val som avgör vilken riktning Svenska kyrkan ska ta framöver. Det handlar inte bara om teologi eller tradition utan också om vilken kyrka och vilket samhälle vi vill bygga.

Svenska kyrkan i Avesta-Grytnäs och By-Folkärna möter du kanske främst genom bröllop, begravningar och konserter. Kanske du går till gudstjänst ibland eller sjunger i en kör. Men kyrkans verksamhet rymmer så mycket mer än det som är tydligt synligt, inte minst social och diakonal verksamhet.

Likställer verkligen Andreas Holwaster (Kyrkans tidning 22/5) Svenska kyrkan med ”ortodoxa kyrkor i Eritrea och Ryssland”? Det verkar så.

Det verkar också som Holwaster gillar att exkludera, för det handlar hans text till stor del om. Vilka som inte ska få plats i kyrkan, vilka som inte duger eller passar. Han vill exkludera mig för jag ställer upp på en viss nomineringslista. Men handlar det istället om att exkludera mig för mina politiska åsikter? Det är oklart.

Vad spelar det egentligen för roll? Kyrkan klarar sig väl utan min röst, tänker du. Jag går inte i gudstjänst varje söndag, jag kan inte alla psalmer utantill, och jag är knappast teolog, säger du till dig själv. Så varför skulle just du ha något att säga till om i Svenska kyrkan?

”Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.” Orden, som oftast läses av en präst, visar på Guds närvaro i våra liv. Gud önskar oss välgång, trygghet och beskydd. Gud vänder sig mot oss med välvilja, kärlek och nåd. Gud betonar den personliga och nära relationen vi har med honom.