2025

Antje Jackelén, vår tidigare ärkebiskop, har sagt: "Vi hjälper människor, inte därför att de är kristna utan därför att vi är kristna." Hennes ord träffar mitt hjärta och de fångar varför jag kandiderar i kyrkovalet.

Du kanske känner på samma sätt. För mig är vår tro inte till för att skapa murar och exkludera, den finns för att bygga broar och inkludera. Som din kandidat vill jag att Svenska kyrkan ska fortsätta vara en kraft för det goda i världen, en kyrka som är öppen för alla, oavsett vad du tror på.

I Svenska kyrkans församlingar i Ludvika kommun — Ludvika församling och Gränge-Säfsnäs församling — avlades totalt 2368 giltiga röster i kyrkovalet 2021. Det fanns då 13302 röstberättigade i de församlingarna, vilket innebar knappt 18 procent röstade. Med historiska mått mätt är det inte dåligt, men jag hoppas verkligen den siffran blir högre i år.

Jag håller med Simon Wämmerfors om mycket han skriver (NA 14/7), men jag tycker också han är ute och valsar. Det är kanske inte är förvånande för jag är kandidat till kyrkomötet på Centerpartiets lista i Västerås stift, dit ett antal kommuner i Örebro län hör.

Vi lever i en tid där det är lätt att tappa hoppet. Krig rasar. Demokratin utmanas. Hatet växer i kommentarsfält och på gator. Klimatkrisen förvärras. Många känner oro, ensamhet och en växande känsla av maktlöshet.

Just därför behöver vi en kyrka som vågar stå upp för ljuset.

Valdeltagandet i kyrkovalet är väldigt lågt jämfört med riksdagsvalet. I kyrkovalet 2021 var valdeltagandet i Hedemora, Husby och Garpenbergs församling dryga 19 procent och i Säterbygdens församling knappt 20 procent. Det ligger ganska nära de dryga 18 procent som valdeltagande landade på för hela riket.

I en tid när samhällsgemenskapen utmanas av polarisering och exkludering behöver vi en kyrka som står upp för hoppet, för människovärdet och för framtiden.  Vi samverkar också med lokala kyrkor och andra organisationer runt om i världen för fred, rättvisa, hållbarhet och vänskap. Därför går vi till val i kyrkovalet 2025 med en tydlig vision: Svenska kyrkan som en öppen folkkyrka som är tillgänglig för alla och där evangeliet är levande i både ord och handling.

Nyligen skrev Pether Nordin i Kyrkans tidning att: ”överskotten är mycket stora” för ”församlingar och pastorat som för Svenska kyrkan i helhet”. Han pekar på en god soliditet och en bild som: ”kraftfullt motsäger påståendet om kyrkans dåliga ekonomi”. Det är en bild som jag mer än gärna skulle känna igen, men tyvärr kan jag inte göra det.

Vi står inför ett val som avgör vilken riktning Svenska kyrkan ska ta framöver. Det handlar inte bara om teologi eller tradition utan också om vilken kyrka och vilket samhälle vi vill bygga.

Svenska kyrkan i Avesta-Grytnäs och By-Folkärna möter du kanske främst genom bröllop, begravningar och konserter. Kanske du går till gudstjänst ibland eller sjunger i en kör. Men kyrkans verksamhet rymmer så mycket mer än det som är tydligt synligt, inte minst social och diakonal verksamhet.

Likställer verkligen Andreas Holwaster (Kyrkans tidning 22/5) Svenska kyrkan med ”ortodoxa kyrkor i Eritrea och Ryssland”? Det verkar så.

Det verkar också som Holwaster gillar att exkludera, för det handlar hans text till stor del om. Vilka som inte ska få plats i kyrkan, vilka som inte duger eller passar. Han vill exkludera mig för jag ställer upp på en viss nomineringslista. Men handlar det istället om att exkludera mig för mina politiska åsikter? Det är oklart.

Vad spelar det egentligen för roll? Kyrkan klarar sig väl utan min röst, tänker du. Jag går inte i gudstjänst varje söndag, jag kan inte alla psalmer utantill, och jag är knappast teolog, säger du till dig själv. Så varför skulle just du ha något att säga till om i Svenska kyrkan?